Varken du eller mamma är inte med oss längre i det fysiska. Det blev jag påmind här om dagen när jag var på begravningen och minnesstunden av Kurt Durewall. Det var en vacker ceremoni och den blev väldigt mäktig av den stora mängd människor som kommit för att ta farväl av honom. Många människor som jag ser som en del av min familj var på plats och det var härligt att träffa alla igen trots omständigheterna.
Jag hade inte haft denna familjen om du inte hade tagit dig tiden att flera gånger i vecka köra mig till alla träningspassen. Jag hade inte heller haft denna delen av familjen om du inte pushat mig varje gång jag tappat lusten till att träna jiujistu. Det har format mig till den jag är idag, både jiujistun, vännerna och instruktörerna på klubben och allt du försökte lära mig på ditt charmigt barska sätt. Något verkar ju i alla fall ha satt sig. Jag har aldrig sagt det tidigare till dig men jag är evigt tacksam!
Idag har jag, på din 89-års dag, en alldeles speciell födelsedagspresent. Det hade varit trevligt att ge dig den medan du var i livet. Jag är dock övertygad om att både du och mamma blir lika överlyckliga nu som om ni hade varit här fysiskt. Vår familj ska bli större.
I maj kommer du och mamma blir farfar och farmor! Inte nog med det, min familj kommer bli många gånger större med Saras fantastiska familj. I bland är livet bra härligt!
Grattis på födelsedagen, Pappa!
Per Aspera Ad Astra 