Jag har länge funderat på att starta en blogg och nu när saker och ting börjar hända i en rasande takt här i livet känns det rätt att sätta igång. Dock så var det inte tänkt att det skulle ske med ett mindre roligt inlägg.
Mannen som i väldigt stor utsträckning påverkat mitt och andras liv har gått ur tiden. Kurt Durewall, den svenska jiujistuns förgrundsfigur och grundaren av Svenska Jiujitsuförbundet, blev 89 år gammal.
Jag själv började träna Kurres jiujistu 1989 i Halmstadklubben JK Seisin. Det var mina föräldrar som tyckte att det verkade vara bra för mig som var liten och mobbad i skolan. Jag tragglade de olika teknikerna och under årens lopp fick jag allt större förståelse i Kurres (grund)princip som ligger grund för det vi tränar inom SJF.
Att med
minsta möjliga kraft
nå största möjliga effekt,
utan att förorsaka
smärta eller skada
För en oinsatt låter det kanske som tomma ord men dessa orden tillsammans med jiujistuns sex principer (mer om dessa i framtida inlägg) har till stor del format mig till den människan jag är idag:
- Skydd
- Balans
- Rörelse
- Bestämdhet
- Mjukhet
- Hänsyn
Kurt var för mig länge bara en legend som syntes på hedersväggen (kamiza) i dojon, i handböckerna man tragglade och på de läger man åkte som barn/ungdom. Det var inte förrän jag flyttade upp till Göteborg och blev mer aktiv inom förbundet som instruktör som jag lärde känna den fantastiske Kurre och hans livskamrat Marja. Sedan dess har det blivit ett oräkneligt antal samtal om jiujitsu, träning och livet i allmänhet både på och utanför mattan. Jag kommer att sakna dessa.
Mina tankar går till Marja, som förlorat sin livskamrat, och Kurres nära och kära som förlorat en familjemedlem. Jag själv känner en stor tomhet men är fast besluten att föra Kurts tankar och idéer vidare i en anda som är värdig honom. Jag kommer att minnas all den kunskap, erfarenhet och glädje som som Kurt själv och hans visioner gett mig. På detta sättet kommer han att leva vidare för evigt.
Domo arigato gozaimashita
Kurt Durewall 1924.04.09 – 2013.10.28