Det har under de senaste åren brett ut sig en tävlings- och träningsshysteri. Inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Hysteri är kanske inte rätt ord men det är nära nog.

Jag själv att kastade mig in i tävlingssammanhang för ca 4 år sedan då jag påbörjade min första En Svensk Klassiker. Det började som för många andra som närmade sig de runda 30. Och ”rund” var en helt korrekt benämning; lilla jag som började närma mig 85 kg och knappast rörde mig mer än på de jiujitsupass jag närvarade på. En sen kväll med alldeles ”lagom” mängd med rusdrycker fick jag och en god vän ifrån sexmästeritiden den ljusa idén att göra just en svensk klassiker.

Det var givetvis inte bara alkoholen som talade den kvällen utan det var en del andra bakomliggande faktorer som ledde till att det verkade som ett bra beslut just då. Formen var ju inte den bästa, ett längre förhållande hade kraschat och min far hade gått bort inte långt innan dess. Vid tillfället var jag föräldralös, boende i andra hand och hade inga direkta mål i livet. Till slut fick jag nog och kände att det var dags för en förändring.

Med målet i sikte började den ena förändringen efter den andra. Den mest märkbara var givetvis viktminskningen. Andra förändringar var att jag blev mer fokusera (både på jobbet och på fritiden), började äta mer nyttigt och genomtänkt och hade mer ork över huvudtaget (även om man ibland var rätt slut efter ett tretimmarspass på längdskidor eller cykel). Allt hängde givetvis ihop. En negativ förändring var plånbokens storlek. Det kostar att ge sig in i klassikersvängen. Har man inte kört den tidigare så får man nog räkna med att lägga ut runt 50.000 kr (utrustning, resor, boende och tävlingsavgifter). Dock så är det en struntsumma med tanke på vad jag fick i gengäld.

Genom att skaffa mig ett klart och tydligt mål (egentligen fyra) så lyckades jag att inte bara att klara min första klassiker (år 2010) utan även ändra min livssituation som jag inte var speciellt nöjd med. Nu säger jag inte att just en svensk klassiker är rätt lösning om man inte är nöjd med livet. Men att sätta upp klara och tydliga mål i livet är definitivt ett steg i rätt riktning.

Anledningen till att jag skrivet detta inlägg är att jag och min partner in crime från första klassikern (och några till) nu lyckats få platser till nästa års Vätternrundan, en tävling som sålde slut på strax över 10 minuter. 21000 platser! Nästa års Vasalopp sålde slut på 10 minuter och hela Vasaloppsveckan blev fulltecknad igår. Vi pratar om 66.800 platser! Det råder tävlingshysteri i Sverige.

Detta blir min 5:e och (troligtvis) sista klassiker även om jag har lärt mig att ”älska” varje del i klassikerserien. Det blir andra mål att jobba mot i framtiden, för vad är väl ett liv utan mål?